Det är ju inte bara jag som ska acceptera det finns ju andra i min närhet som jag vill ska veta och som jag vill ska förstå men det är kanske inte så jävla lätt. Det gör mig också ledsen. Att vänta på acceptansen som kanske kommer, kanske dröjer, som kanske ständigt kommer lysa med sin frånvaro.

Jo tack jag vet. Men vetskapen gör mig inte mindre kränkt eller ledsen även om jag förståndsmässigt kan se att det inte var så illa menat. Jag blir ledsen ändå. Jag hör mellan raderna,

Är tråkigt svårt och ännu svårare att ta sig ur ibland. Det regnar, är hos mannen, som sover. Jag är trött, rätt sur och uttråkad men kan liksom inte ta mig för att göra nåt allt man säger till mig can and will be used against you. Minerad mark.

Känner att jag borde göra en jävla massa men det är som att springa eller slå i en dröm, det går i slowmotion och blir felberäknat.

Har också upptäckt att nu, efter min utredning, poppar det upp adhdungar och utredningar på gång som hundskithögar på våren, vad hände?

Idag minsann ska jag rida och prova sadeln igen, jag ska åka till mannen i mitt liv och känna kärleken. Och sparkas, han har köpt nya sparkmitsar så nu jäklar blire åka av!!! Han lär mig nån typ av kampsportsblabdning än så länge bara stående men jag är ju nybörjare. Det är riktigt kul men dessvärre blir jag lätt för het och arg det måste jag träna på, att inte bli arg när det gör ont särskilt när det är jag som gör illa mig själv! haha men oj så skoj!!!

Försöker organisera mitt liv mitt hem mitt jag. Använda tiden jag är sjukskriven till att hjälpa mig själv men trött som jag är somnade jag ett par timmar, tappar fokus var annan minut och är segare än ett solvarmt tuggummi att få igång. Mannen i mitt liv säger jag är nära en depression. Jag känner inte igen mig riktigt. Jag brukar inte vara såhär.

Adhd, jävligt mycket svårare att acceptera än jag nånsin trott, att läsa utredningen och se alla hårda ord, svart på vitt. Naket och avskalat helt utan krusiduller.
Jag vill ha lite krusiduller

Dottern kräks och jag vågar inte somna, om det kommer igen. Sällan kvicknar man till så fort som när barnen kräks mitt i natten det blir liksom att trycka på en knapp och vips är man vaken och igång.
Så alla sover utom jag.

Jag ligger här och funderar. På kräks, hästen, ekonomin, soffan och livet i stort. Känner mig inte så glad men ändå så är det skönt att nästan alla är under samma tak i helgen. Det är liksom en lycka i sig.
Funderar också lite på vilka ni är som troget läser bloggen men aldrig kommenterar nåt?

Så less och arg på mig själv. Köpte en ny soffa det blev inte alls bra. Ångrar mig. Vill ha min gamla med nytt tyg. Vill ha nu och inte sen så då fick jag för mig att köpa en ny eller ja en begagnad från blocket. För 900 spänn. Ny klädsel hade gått på 2600kr. Och mannen hade rätt, impuls. Därför blev det så fel och nu känner jag mig så jävla, jävla dålig. Och dum. Trött på mig själv som gör sånt om och om igen, det brukar iofs bli bra förutom att jag inte egentligen brukar ha råd men jag brukar ändå vara böjd annars. Nu är det tvärtom. Soffjävel och jävla jag. Och dumma Ikea som slutade sälja klädsel till min soffa. Jag vill ha tillbaka den. Den står här brevid. Skit också.

Så less och arg på mig själv. Köpte en ny soffa det blev inte alls bra. Ångrar mig. Vill ha min gamla med nytt tyg. Vill ha nu och inte sen så då fick jag för mig att köpa en ny eller ja en begagnad från blocket. För 900 spänn. Ny klädsel hade gått på 2600kr. Och mannen hade rätt, impuls. Därför blev det så fel och nu känner jag mig så jävla, jävla dålig. Och dum. Trött på mig själv som gör sånt om och om igen, det brukar iofs bli bra förutom att jag inte egentligen brukar ha råd men jag brukar ändå vara böjd annars. Nu är det tvärtom. Soffjävel och jävla jag. Och dumma Ikea som slutade sälja klädsel till min soffa. Jag vill ha tillbaka den. Den står här brevid. Skit också.