Jag råkar ju anse mig som väldigt stor, tjock och fet. Större än alla andra och rätt osmaklig för det mesta. Om jag har rätt borde det egentligen inte finnas jeans i min storlek alla borde vara för små. Men dom finns. Och det som är ännu konstigare är, att dom tar slut så jävla fort och kvar finns, förutom storlekar som börjar på 2nånting, ett gäng som är för stora. Slutsatsen blir som följer: jag kan omöjligt vara störst, ensam, eller grotesk. Utan inom normal spektrat. Men det tar ju inte bort min känsla. Känsla och förstånd verkar liksom skita fullkomligt i varandra.

Jag råkar ju anse mig som väldigt stor, tjock och fet. Större än alla andra och rätt osmaklig för det mesta. Om jag har rätt borde det egentligen inte finnas jeans i min storlek alla borde vara för små. Men dom finns. Och det som är ännu konstigare är, att dom tar slut så jävla fort och kvar finns, förutom storlekar som börjar på 2nånting, ett gäng som är för stora. Slutsatsen blir som följer: jag kan omöjligt vara störst, ensam, eller grotesk. Utan inom normal spektrat. Men det tar ju inte bort min känsla. Känsla och förstånd verkar liksom skita fullkomligt i varandra.

En dålig sådan. Så har jag känt mig och sett ut idag. För stor för grov för mycket och så försökte jag vara lite kvinnlig och slängde på mkt smink och en ful frisyr. Blä. Men men jag dog inte även om inget känts särskilt bra idag.