Allt jag skrev när vi pluggade idag är borta. Nu ska jag skriva om det. Det och vågincidenten tog knäcken på mig idag. Vågen på gymet var dock lite bättre den visade 2kg mindre. Körde crosstrainern 30min, igår körde jag rygg på kvällen ett riktigt bra pass. Ganska tungt.

Jag har hunnit rida lille lorten också idag, han var duktig när jag hade lugnat ner mig, och vi övade på ställning och sidoförflyttning. Han bar upp sig fint när jag red ordentligt.  Nu är det kväl och jag ska som sagt skriva klart det där skolgrejjset, undrar vad som hände egenlitgen? Nåväl borta är det och kommer inte tillbaka.

Jag har pratat med en fin man ett tag nu, och han tar upp mina tankar. Det är pirrigt och jag gillar det, men det är svårt att skriva om trauma och kris med något helt annat i huvudet!

Laleh får avsluta, för det gör hon så vackert och klokt.

Fuck!!! Varför ställde jag mig på en våg??? Är jag riktigt dum i huvudet? Ja jag vet ju att jag mår dåligt av sånt. Och nu på denna vägde jag MER än för 2 månader sen. Mer trots att jag är mindre men min hjärna ser bara siffrorna. Nåväl det är bara att jobba på som satan. Enligt denna våg har jag ju fan 14kilo kvar till delmålet för att få göra tatueringen. Och givetvis måste jag kolla var i min menscykel jag är eftersom det är så här, och ja jag är vid ägglossning vilket förr kunnat göra att jag lagt på ca 4-5kilo bara sådär. Men faaan vad jobbigt allt blev nu. Och cykelsäsongen känns allt mer avlägsen, när jag kom ut i morse hade det kommit en decimeter nysnö, blä. Ja ja på gymet idag blir det 40 min crosstrainer. Inte en sekund under 52rpm men helst över 60.  Viktens digitala siffror har etsat sig fast i min hjärna och jag vill springa NU. Att det ska vara så jävla svårt. Men visst jag ser ju resultat på kroppen, jag har fått höra att det syns. Men nu känns magen som en stor deg som putar ut och är i vägen värre än nånsin. Hemska tid.

Over and Out från Ms Heffaklump.

Barnen avlämnade på dagis och skola, jag har hunnit 30min på crosstrainern som planerat, jag blev slut. Mina ben dog nästan, förvandlades till geleiga evighetsmaskiner. Må hända jag överdriver lite men dom är slut iaf. Varit inne i stan  för att ha ett möte men personen dök aldrig upp. Nu väntar jag på lunchen ska bli klar å sen blir det jobb.

Igår sent på kvällen ringde en kvinna om ett jobb, jag blir så vilsen. jag vill vara kvar på mitt jobb jag vill inte byta avdelning som det ser ut måste jag det, jag har inget fast jag vet ingenting om hur det ska bli med det förmodligen kommer jag väl inte få det men jag vet inte. Jag blir obeslutsam om hur jag ska göra för jag VILL ju jobba kvar jag älskar mitt jobb men jag gillar inte en del organisatoriska saker och ledningsgrejjer. Känner mig inte uppskattad ibland snarare utnyttjad. Eller jag känner mig uppskattad ibland.  I vilket fall så är det svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska resonera. Men intervju på måndag för det andra. Skulle jag få det och så övervakningen och Kontaktperson via soc nåt större uppdrag då skullejag kunna kanske nöja mig med det men jag vet inte.

Varför ska det vara så svårt???

Benpass på gymet idag. Känner mig nöjd, värmde upp med marklyft 50kg 10x2  och sedan benpress 10x3 på 270 knäna knastrar som vanligt men det är mest jobbigt för mitt stackars psyke. fortsatte med benspark på 70kg 10x3 och så körde jag slut på mina gluteus som i mitt tycke är alldeles för små. Benen som spaghetti o iväg å hämta barn nu väntar jag på min laxbit som är i ugnen.

Känner mig nöjd med passet iallafall. Imorgon blir det croxxtrainern innan jag skall träffa min nya klient på frivården  och sen mitt vanliga jobb och efter det ett ryggpass på kvällskvisten! Imorgon åker barnen till sin far vilket alltid är kluvet, det är så tomt och jag saknar dom men samtidigt kan jag göra mkt mer saker  och jag har inga som helst problem att hålla min diet. Igår pulade jag ju i mig lite kladdkaka!! FYYY. nåväl det var inga mängder men ändå. Det borde varit noll.  Men hade haft Meandi Visning här hemma och hade därför fika, som jag lät bli ända tills det blev kväll och jag och kakjäveln var ensamma, Den ropade från kylskåpet så att den bästa kyskåpsdörr i världen inte kunde hålla ljudet från mina öron.

Thåström. Min lilla husgud.

Lyssnar på Snow Patrol I am an Astronaut.

Har precis klickat iväg en beställning på nya jeans, igen. Det är nämligen som så att jag försöker återta min kropp efter två ljuvliga små barn och ett kraschat äktenskap. Från december har jag tappat 11kg, eller kanske mer nu det var nästan två månader sedan jag vägde mig, och jag har då fått byta jeansstorlek igen! Klickade hem en klänning för 49,50 och en top för samma svindlande summa också. En rosa. så tre plagg för under 200kronor, jag kör på HMs 99kronors jeans, det är lagom när man inte tänkt ha dom så länge. Och så sitter dom snyggt.

Min plan just nu i detta är att dra ner styrkeövnngarna till ca3 per muskelgrupp och öka på konditionen rejält. Jag har som mål en cykeltävling i juli i sundsvall. 11 mil tror jag det var. För att fixa det och vikten har jag tänkt cykla till jobbet, men det är 3 mil så jag känner inte att jag vill ut på den smala tungt trafikerade vägen innan snön är borta, snön motarbetar mig. Kraftigt.

Sådär ja kunde inte låtabli att lägga in en bild på mig själv, så mycket för den anonymiteten! Men men så går det när man ibland tycker väldigt mycket och bra om sig själv, även om det 1 timma senare eller ännu mindre plötsligt är nåt helt annat jag tänker om mig själv och mitt jag.

Saknar bloggandet och börjar därför om i en ny anonymare tappning, so far. Får se om jag kan hålla det så, förmodligen inte det är inte sån jag är men ibland anser att jag kanske borde.

Nåväl dags att lägga sig och fundera på vad jag skall skriva imorgon istället. Jag har haft en del ideer om en blogg eller snarare flera men alla kräver anonymitet för att inte hänga ut andra människor.  Vi får se.