3 mil på cykel igår, stallet tur å retur. Hoppas jag hinner cykla 10 mil till innan snö å jäkelskap kommer!

Jag är så sjukt jävla less på att vara så jävla fet. O jag tränar å jag äter bra mat men ibland när ingen ser då jävlar!! I smyg. Så jävla kass. Det är sockerberoende. Inget annat än rent jävla beroende och missbruk. Det är så jag mår illa och skäms.

Skriver hon i bilen mellan gym och stall och det enda som bevisar dagens tryckande av inte mindre än två wienerbröd är några envisa smulor i bilen och den tunga känslan av skam.

Efter en underbar helg, hela unghögen älskling å hundar slapp pill i naveln och småbråk ungar emellan är det återigen dags för saknad. Långdistans suger satan. Jag vill ju leva med mannen i mitt liv för bövelen. Men med skolbarn på halvtid för oss båda är det svårt. Hur har andra gjort? Hur gör man? Flytta, bo kvar, mötas på halva å köra massa bil? HUR? Alla ska ju må bra både vuxna och barn.