Ser superNanny på tv. Jag vet inte varför för jag blir bara ledsen. Jag anser att det är fel att sätta barn i skamvrån, vilket bara kallas time out eller nåt liknande så det låter bättre. Man behöver inte lära barn att skämmas och känna skuld. Det gör dom ändå. Lugna ner sig, ja men inte sitta på en plats avsedd för skam och skuld i ett visst antal minuter och bli totalignorerad. Gillart icke.

Det är nåt som fattas ellerhur?! Om man bara hade överflöd av kronor så skulle det prydas av nåt vackert!

Det är nåt som fattas ellerhur?! Om man bara hade överflöd av kronor så skulle det prydas av nåt vackert!

Känner mig fyrkantig och gigantisk idag. Ful och bara blääää och illamående och däst och allt annat som inte känns så bra. Den positiva känslan för mig själv är puts väck.
Gillar inte när den äcklade känslan tar över hela mitt jag. Att det ska vara så jävla svårt med det som kan tyckas så enkelt.

Det är kanske nån slags behandling jag aldrig läst om att utsättas för det man är kass på.
Well har iallafall fått läkartid om 17 dagar då tror jag iaf det är dags att prova medicin. Men man får ju inget veta. Hålls ju utanför trots frågor. Morr.

Skulle göra mig lite glad om det blev mitt!!!

Här ligger jag och ser på "extrema snåljåpar" på tv. Galet. Men visst borde jag spara mer det borde jag.
Men nu funderar jag på att åka in till stan och köpa solbrillor då mina bara har en sån där grej som ligger mot näsan. Inte så sköna.

Ja jag är skild sedan några år tillbaka, har barn med honom och nu vill jag flytta 12 mil bort. Jag är knappast något unikum i vår vida värld eller i vårt land, förmodligen inte i länet eller kommunen heller. Mina barns pappa vill inte flytta och han vill ju såklart inte förlora sina barn heller som han säger. Jag vill inte ta dem ifrån honom, det handlar inte om det. Jag vill ta dem med mig, jag vill att dom ska få ta del av alla fördelar med en flytt och jag vill att dom skall ha kvalitetstid med sin pappa. Jag vill att dom ska ha det bra. Och samtidigt vill jag ha det bra.

När man frågar på forum på internet om hur man kan tänka och göra i såna här frågor kommer enbart en moralkaka av monstruösa mått fram. TÄNK PÅ BARNEN!!! Var inte så egoistisk!!  And so on. Jag tänker på barnen, jag vill deras bästa. Jag vill däremot inte bli överkörd, visa dem att det är ok att försaka sin egen lycka utan att ha undersökt och provat alla tänkbara vägar, jag vill inte lämna dem, jag vill inte nöja mig och jag vill framförallt inte bara stå där och bli olycklig. Det är knappast det bästa för barnen heller.

Vad jag vill ha är en dialog, ett samtal, tips och råd, olika synvinklar. Det måste finnas en bra lösning men den kommer inte av sig själv. Jag måste jobba för den.

Många har åsikter men mycket få av dem är särskilt nyanserade. Mina barns pappa är inte ond, inte elak inte ointresserad. Han är heller inte felfri eller intresserad av diskussion. Han är mänskilg. Annars hade jag aldrig gift mig med honom. Men i den här frågan har vi mycket svårt att prata. Jag vill kunna komma på en lösning tillsammans. Jag vill kunna svara mina barn när dom frågar varför vi inte kan flytta.

Hur har du gjort? Eller din moster, syster, kompis kusins svåger? Hur gör folk? Vilka lösningar finns det där ute och vilka konsekvenser/följder har dem gett?

Jag hittar så lite om det här och det gör mig ledsen. Det gör mig också ledsen att det är så svårt att få (återigen) nyanserade diskussioner i ämnet. Jag är ingen elak människa, jag är inte mer egoistisk än någon annan, jag älskar mina barn jag hatar absolut inte deras far men jag vill flytta med hela mitt jag vill jag det och det är också vad jag tror skulle gynna mina barn.

Hur gör man?!?!