Jag har skrivit det förut, att man, jag och du och alla abdra, borde acceptera oss själva som vi är och blivit. Njuta av oss själva och se våra kroppar på ett positivt sätt. Som min tillexempel; jag har lärt mig klättra springa, hoppa, cykla, den kan ta mig från À till B, den har gett mig två underbara ungar, den kan ge mig njutning till tusen i form av sex, dofter, syner, smaker, närhet kramar pussar, den är stark, jag kan lyfta, bära, släpa och dra, den kan ge min älskade njutning i form av sex kramar närhet, den kan krama och trösta mina barn, ge dom värme och trygghet. Min kropp kan dansa och uttrycka känslor med rörelser, den kan ta min själ på snabba cykelturer, springa, klättra. Med min kropp kan jag rida, jag kan styra en häst ett djur mycket större än mig själv. Ibland kan den slappna av. Den kan tända min man. Men jag är arg och ledsen för jag tycker den är ful och tjock och ändå försöker den bara hjälpa mig! Om och om igen!
Trots att den gör ont och trots att den mår illa och trots att jag inte lyssnar. Den gör så mycket och jag är ändå inte nöjd. För jag tycker den är ful.

Hur jävla dumt är inte det???

Jag jobbar på det. Ibland är jag påväg. Inland går det åt helvete med det.

Visa mer mångfald och låt alla kroppar vara vackra och visa dem vår tacksamhet! Visa den din kärlek med hälsosam mat och låt den släppa loss röra på sig och visa dig vad den kan!!! Utmana den och behandla den som din vän! Och belöna den då och då! Ät en kaka, duscha länge, gå på massage.

Live a little! Du (och jag) är fantastisk!

Människorna har tinat upp och det luktar grillat och hörs musik när jag cyklar till brukare på jobbet!! Det gör mig glad! Det är sol och varmt och jag slutar snart, ska ut och rida ikväll. Jobbar imorgon 7-20 samma på söndag. Utan älsklingen den här helgen, känns jättekonstigt, första helgen på ett år. Kommer jag överleva?

A so called humbleing experience... Haft läkarbesök efter adhd diagnosen, det tog 2 månader. Jag fick dra om massa saker och lämna urinprov, övervakat sådant, rutin ochbjag förstår det men jag är ju van att vara den som övervakar inte övervakas. Även om jag kunnat tänka mig känslan är det ju en annan sak att vara där.
Nåväl, har tagit prover och EKG också. Så näck på överkroppen inför Lunas kompis mamma. Med fläsk tuttar och piercingar. Hjälp! Och hon tittade undrande när hon frågade om urinprov på amfetamin och liknande sant blodprov för att kolla alkohol. Det var hemskt. Jag dricker ju jäkligt sällan kanske 3-4-5 gånger om året. Vissa år inte ens så ofta. Och inte knarkar jag heller. Nåväl. Nu är det gjort.

Blodtryck 136/76 och puls 67 igår. När jag var hos läkaren var trycket högt, jag var så jävla irriterad och stressad. Irriterad på läkaren och hon var typ rädd för mig kändes det som. Det blev bara fel.

Så nu är det gjort. Bara vänta på en ny tid till en ny läkare som kanske skriver ut medicin. Om jag vill. Jag ska prova iallafall men det är lite läskigt.

Bild från igår då vi tränade kampsport ute på gräsmattan i solen, mannen och jag!