Barnen avlämnade på dagis och skola, jag har hunnit 30min på crosstrainern som planerat, jag blev slut. Mina ben dog nästan, förvandlades till geleiga evighetsmaskiner. Må hända jag överdriver lite men dom är slut iaf. Varit inne i stan  för att ha ett möte men personen dök aldrig upp. Nu väntar jag på lunchen ska bli klar å sen blir det jobb.

Igår sent på kvällen ringde en kvinna om ett jobb, jag blir så vilsen. jag vill vara kvar på mitt jobb jag vill inte byta avdelning som det ser ut måste jag det, jag har inget fast jag vet ingenting om hur det ska bli med det förmodligen kommer jag väl inte få det men jag vet inte. Jag blir obeslutsam om hur jag ska göra för jag VILL ju jobba kvar jag älskar mitt jobb men jag gillar inte en del organisatoriska saker och ledningsgrejjer. Känner mig inte uppskattad ibland snarare utnyttjad. Eller jag känner mig uppskattad ibland.  I vilket fall så är det svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska resonera. Men intervju på måndag för det andra. Skulle jag få det och så övervakningen och Kontaktperson via soc nåt större uppdrag då skullejag kunna kanske nöja mig med det men jag vet inte.

Varför ska det vara så svårt???