Dottern kräks och jag vågar inte somna, om det kommer igen. Sällan kvicknar man till så fort som när barnen kräks mitt i natten det blir liksom att trycka på en knapp och vips är man vaken och igång.
Så alla sover utom jag.

Jag ligger här och funderar. På kräks, hästen, ekonomin, soffan och livet i stort. Känner mig inte så glad men ändå så är det skönt att nästan alla är under samma tak i helgen. Det är liksom en lycka i sig.
Funderar också lite på vilka ni är som troget läser bloggen men aldrig kommenterar nåt?