I all tid som kommer.... Med min älskade som vill ha mig precis som jag är även när jag är mitt värsta, tjuriga, destruktiva skitjag som förtjänar mig på mitt bästa. Mitt glada positiva energiska jag.
Han älskar hela mig och jag älskar hela honom. Mannen i mitt liv.

Det är ju inte bara jag som ska acceptera det finns ju andra i min närhet som jag vill ska veta och som jag vill ska förstå men det är kanske inte så jävla lätt. Det gör mig också ledsen. Att vänta på acceptansen som kanske kommer, kanske dröjer, som kanske ständigt kommer lysa med sin frånvaro.