Försöker organisera mitt liv mitt hem mitt jag. Använda tiden jag är sjukskriven till att hjälpa mig själv men trött som jag är somnade jag ett par timmar, tappar fokus var annan minut och är segare än ett solvarmt tuggummi att få igång. Mannen i mitt liv säger jag är nära en depression. Jag känner inte igen mig riktigt. Jag brukar inte vara såhär.

Adhd, jävligt mycket svårare att acceptera än jag nånsin trott, att läsa utredningen och se alla hårda ord, svart på vitt. Naket och avskalat helt utan krusiduller.
Jag vill ha lite krusiduller

Dottern kräks och jag vågar inte somna, om det kommer igen. Sällan kvicknar man till så fort som när barnen kräks mitt i natten det blir liksom att trycka på en knapp och vips är man vaken och igång.
Så alla sover utom jag.

Jag ligger här och funderar. På kräks, hästen, ekonomin, soffan och livet i stort. Känner mig inte så glad men ändå så är det skönt att nästan alla är under samma tak i helgen. Det är liksom en lycka i sig.
Funderar också lite på vilka ni är som troget läser bloggen men aldrig kommenterar nåt?

Så less och arg på mig själv. Köpte en ny soffa det blev inte alls bra. Ångrar mig. Vill ha min gamla med nytt tyg. Vill ha nu och inte sen så då fick jag för mig att köpa en ny eller ja en begagnad från blocket. För 900 spänn. Ny klädsel hade gått på 2600kr. Och mannen hade rätt, impuls. Därför blev det så fel och nu känner jag mig så jävla, jävla dålig. Och dum. Trött på mig själv som gör sånt om och om igen, det brukar iofs bli bra förutom att jag inte egentligen brukar ha råd men jag brukar ändå vara böjd annars. Nu är det tvärtom. Soffjävel och jävla jag. Och dumma Ikea som slutade sälja klädsel till min soffa. Jag vill ha tillbaka den. Den står här brevid. Skit också.

Så less och arg på mig själv. Köpte en ny soffa det blev inte alls bra. Ångrar mig. Vill ha min gamla med nytt tyg. Vill ha nu och inte sen så då fick jag för mig att köpa en ny eller ja en begagnad från blocket. För 900 spänn. Ny klädsel hade gått på 2600kr. Och mannen hade rätt, impuls. Därför blev det så fel och nu känner jag mig så jävla, jävla dålig. Och dum. Trött på mig själv som gör sånt om och om igen, det brukar iofs bli bra förutom att jag inte egentligen brukar ha råd men jag brukar ändå vara böjd annars. Nu är det tvärtom. Soffjävel och jävla jag. Och dumma Ikea som slutade sälja klädsel till min soffa. Jag vill ha tillbaka den. Den står här brevid. Skit också.

När jag tittar ut genom fönstret på jobbet ser jag den här kloka skylten.

Adhdn är utredd och klar jag har träffat psykologen för sista gången och fått pappret i min hand. Det känns läskigt,skönt, jobbigt, förvirrat, svårt, lättnad och lätt illamående. Nu ska vi snacka medicinering. Jag vet inte om jag vill men jag ska testa iaf. Jag ska också vara sjukskriven ett tag för jag behöver tid att smälta och plocka ihop mig själv. Men hon kunde iallafall glädja mig med att min begåvning är det inget som helst fel på! Men det betvivlade jag aldrig. Och hon sa att med mina kunskaper kan jag nog behandla mig själv lika bra som någon annan! Bara att jag behöver lite tid till att landa och läsa på lite med andra ögon.

Lago börjar bli gammal,10 år har han hunnit bli. Jag är så rädd för den dan han inte längre finns hos mig mer. Vad gör man egentligen? Köper man en ny hund redan innan? Ingen kan ju ersätta fullt ut men ändå fylla ett tomrum. Väntar man? Äh han är världens finaste och bättre hund går inte att finna!

Denna fantastiska skapelse som vi vandrar runt i den piskas och smiskas vanvårdas på alla möjliga sätt och sällan är någon nöjd med sin egen. Jag är det sällan, men ibland, oftast lite i smyg för den jag har är långt ifrån vad som anses vara vackert och eftersträvansvärt. Allt för sällan tänker vi på allt vår kropp ger oss, att kunna känna någon nära varm hud mot din egen, att kunna lyfta saker tyngre än du trodde dig klara, springa, hoppa! Ha sex och släppa loss och njuta! Skapa underverk i form av små individer, bebis! Mjuk rund och go ett eget liv! Balansera, rida fort åka skidor känna vinden mot ansiktet. Lyssna på ett snusande barn smeka håret ur pannan och känna kärlek!

Dansa! Klättra! Om vi spenderar mer tid att tänka på allt vi kan göra med våra kroppar allt som är positivt så kanske det är lättare att älska den och det vi älskar vårdar vi. Använd kroppen, njut av livet!
Den är vacker hur f*n den än ser ut!
Och visst den kan göra ont, vara trasig och allt möjligt men varför fokusera på det? Vi missar så mycket av livet under den tiden. Det här är så enkelt men så otroligt svårt. Jag vet.


Bilden har jag hittat på en Facebooksida som hyllar kroppen som vill visa det vackra i olikheter och som vill hylla livet och visst är hon vacker!?!