A so called humbleing experience... Haft läkarbesök efter adhd diagnosen, det tog 2 månader. Jag fick dra om massa saker och lämna urinprov, övervakat sådant, rutin ochbjag förstår det men jag är ju van att vara den som övervakar inte övervakas. Även om jag kunnat tänka mig känslan är det ju en annan sak att vara där.
Nåväl, har tagit prover och EKG också. Så näck på överkroppen inför Lunas kompis mamma. Med fläsk tuttar och piercingar. Hjälp! Och hon tittade undrande när hon frågade om urinprov på amfetamin och liknande sant blodprov för att kolla alkohol. Det var hemskt. Jag dricker ju jäkligt sällan kanske 3-4-5 gånger om året. Vissa år inte ens så ofta. Och inte knarkar jag heller. Nåväl. Nu är det gjort.

Blodtryck 136/76 och puls 67 igår. När jag var hos läkaren var trycket högt, jag var så jävla irriterad och stressad. Irriterad på läkaren och hon var typ rädd för mig kändes det som. Det blev bara fel.

Så nu är det gjort. Bara vänta på en ny tid till en ny läkare som kanske skriver ut medicin. Om jag vill. Jag ska prova iallafall men det är lite läskigt.

Bild från igår då vi tränade kampsport ute på gräsmattan i solen, mannen och jag!

Idag ska jag träffa läkare första gången efter utredningen, lite av en katastrof kan jag tycka att det ska ta två månader!?! Men idag är det dags. Känns... Ja jag vet inte hur det känns men hoppfullt, och lite läskigt och motstånd. Typ.
Jag vet inte hur det ser ut i andra landsting men all väntan har varit jättejobbig och jag tycker att det är något mitt landsting verkligen ska jobba på för att förbättra.

Min fina underbara vän är gammal, börjar tackla av och orkar inte riktigt. Ser illa och alba hittade en stor kal fläck i pälsen han är inte som vanligt.
Jag är liksom i valet och kvalet om jag ska/bör köpa en ny sen. Eller hur jag vill göra. Brorsan sa att så där bra hund får man bara en gång i livet, om man harv tur. Jag vet inte, han är och kommer alltid vars speciell men jag tror nog jag kan gå en underbar hund igen....
En fransk bulldogg är jag sugen på...

Är det absolut sämsta att glömma ta med sig när man ska träna innan jobbet. Trosor och linne. Har alltid linne under allt året om, är det sommar och varmt tar jag två! Bara en grej. Känns bättre så!

Imorse tränade jag och hade glömt underkläder känns sisådär måste jag säga men jag tränade och det var bra, måste få tillbaka mina goda rutiner!

Dessvärre gillar jag inte att träna bland pensionärerna. Dom ska prata och så även med mig som inte känner dom och som vill träna. Dom tar sjukt lång tid på sig eftersom dom pratar så mkt och tränar så lite. Och lyssnar på P4 o h ser på ettan vid konditionsmaskinerna. Kul! Peppande!! Men men söta på sitt sätt ändå.

Än en gång känner jag att hoppsan nu sa jag för mycket! På jobbet en upprörd kollega ställer en fråga, en annan svarar, frågan upprepas och den andre patroniserar och säger men lugna nu ner dig. Jag går. Är inte delaktig. Efteråt pratar då alla om detta. Och kollega nr2 tycker att sånt där bryr jag mig inte om svarar alla med ett lugna ner dig. Som att hen står över alla andra och jag säger att sånt bemötande mot mig skulle göra mig jäkligt arg, att jag tycker det är patroniserande och nonchalant och att det finns bättre sätt. Icke. Varför ska jag bry mig om det? Svarar hen. En annan säger att jo det kan ju vara lite "Lilla gumman" över det. Ja säger jag och skämtar till det lite med en obefogad låtsas spark i luften samtidigt som jag säger att nä inget lilla gummande här!

Varför gjorde jag så?

Nu sitter dom med största säkerhet och pratar lite om mig och det. Kul. Eller inte. Har märkt att man gärna pratar lite när folk gått ut genom dörren.

Känns bittert. Beskt.

Ibland önskar jag att min mun hölls tyst och stängd och kroppsspråket gick att sätta på paus.

Vill ha en massa saker till exempel en sån här röd jordglob!!!

Blääää hur mycket jag än tänker att jag är bra och fin som jag är så KÄNNER jag verkligen inte så. Känner mig tjock. Ser att jag gått upp hur mycket som helst, har antagit formen av en cylinder. När jag känner mig tjock känner jag mig kass. Och ful. Och lite dummare än vanligt. Mirakulöst mer korkad.

Hur länge ska man behöva fightas med dumma tankar om mat, kropp och värde? För här är det skillnad på förstånd och känsla. Vad jag VET med mitt förstånd spelar liten eller ingen roll när ätstörningstankar sätter in. Bulimi. Till och med ordet låter tjockt och bulligt. Även om det var år och åter år sedan jag kräktes så finns tankarna där. Hetsen. Och ångesten och känslorna. Inte lika mycket hela tiden men för ofta för mycket för att jag ska vara nöjd glad och avslappnad.

Kanske hjälper adhdmedicin. Det finns många kopplingar mellan bulimi och adhd. Men idag är det mest känsla som styr och den är blä.

Back in business.

På jobbet igen och jag sover dåligt, mår illa och har ont i huvet. Hepp! Liksom. Och nån på jobbet har käkat upp ett paket falurågrut, nästan ett halvt paket pasta, ett paket granola och ett halvt paket smör, och grävt en grop till botten i smöret vilket jag ALDRIG gör jag ger gropgrövare smörförbud och brer åt dem eller ger dem smörkniven med smör på. Allt var namnmärkt. Allt med hållbarhet kvar gott och väl. Jag blir så jävla sur. Vuxna människor som inte kan skillnad på mitt och ditt. Och som tydligen inte kan läsa eller har några skrupler.

Nåväl jag mår illa igen mår inte bra. Jag måste aktivt söka fler jobb. Många fler. Och göra klart restuppgifterna till skolan.

Hästen då? Det lilla livet får nu prova en Dressyrsadel och det verkar funka! Tjoho!!

Tisdag idag, då kommer mina älskade små! Onsdag imorgon då åker vi till kärleken! Good times ahead!

Just det, får ihop 8-9km cykel på jobbet var dag! Det är kanon!!