Nej det blir inte alltid som man tänkt sig. Väldigt sällan det blir det faktiskt. Jag känner mig otillräcklig överallt och hur man än gör blir det fel på nåt sätt.

Man kämpar och kämpar och försöker sig blå men det blir ändå inte bra det känns ändå som att det jag har och det jag gör aldrig blir bra nog. Gräsmattan är en åker, huset en soptipp och jag ett vrak. Hinner inte orkar inte det gååår inte.
Hur ska man göra? Blir så ledsen av att se det jag kämpat och slitit med bara bli till skit. Finns inget andrum.